Jag läste häromdagen att skolverket skrivit i ett remissvar att det inte är skolans uppgift att ta socialt ansvar för barnen, och eleverna. Det kan ju menas att de inte vill ta ett socialt ansvar på så sätt att de har det pedagogiska ansvaret för eleverna och att det är deras primära uppgift, inte att vara socialtjänstarbetare, trots att många gånger har lärare fått axla ett sådant ansvar. Till skolan kommer eleverna i första hand för att lära sig. Inte för att bli omhändertagen av socialtjänstemän. Det pedagogiska arbetet är lärarnas primära uppgift, men de har ju även sekundära uppgifter och till dem hör att vara ögon och öron för hur eleverna mår.
Eftersom barnen vistas allt längre tid på skolan, och efter skolan på fritidsverksamhet, är det allt viktigare att lärare och fritidspersonal uppmärksammar hur eleverna har det. Är de utsatta är det i skolan det syns. Mår de inte bra är det personalen som kan slå larm. Skolan har blivit en allt viktigare aktör för elevers hälsa och att vara visselblåsare för att de inte mår bra, eller på något annat sätt far illa. I bloggen om barn som heter barnuppfostran.nu ges råd om hur man bör bemöta barn om övergrepp.
Det är viktigt – för att förebygga att barn inte blir utsatta för övergrepp – att skolan och lärarna lär dem gränsdragningar. Ett barn behöver få veta att ingen har rätt till deras kroppar. Eftersom barnen får den mesta fostran i skolan, blir det, vare sig skolan, eller skolverket vill det eller inte, faller ansvaret, tyvärr, på skolan att lära dem om dessa värderingar. Det är viktigt att barnen själva reagerar om de nu skulle bli utsatta, att veta att ingen har rätt att kränka deras kroppar och att använda våld eller annan destruktiv handling mot dem. Vi måste också tala mer om detta både med varandra och med barnen. Bara då kan skolan fylla den viktiga roll den faktiskt har i barnens och elevernas liv. Lycka till!