Det verkar som att, åtminstone i många fall, ju mer medveten man gör sig om samhället man lever i och välden i stort med alla infallsvinklar som finns, desto svårare blir det att leva. Det finns massor av problem av mer eller mindre allvarlig grad - både på individnivå, samhällsnivå och världsnivå. Varje problem är vi programmerade att vilja lösa, så är människan skapad, men väldigt få kan vi lösa. Det är komplext och därför mår människor sällan hundra procent bra. Vissa upplever den misslyckade problemlösningen som ett hårdre slag än andra och många tampas med psykoproblematik som depressioner, ångest, paranoja och - den vanligaste av alla - stress.
Ju äldre man blir desto mer ökar behovet av att finna någon form av balans och fris i tillvaron. Man måste prioritera inifrån och ut och det är få som klarar det på egen hand. Bodil Malmsten fann sig själv vid ett vägskäl i trettioårsåldern då hon redan blivit bitter - eller härsken som hon själv uttryckte det i en intervju. Hon flyttade till Paris och påbörjade sin resa som författare på heltid.
Alla väljer vi våra olika vägar, vissa kontaktar en psykolog i Malmö, eller i någon annan stad i närheten av där de befinner sig, och påbärjar en inre resa som leder till stora AHA!-upplevelser. Andra skiljer sig från ett äktenskap i stiltje eller säger upp sig från ett arbete de upplever att de fastnat i och sakta med säkert kvävs ihjäl av. Att söka inåt innan man börjar agera utåt är i allmänhet ett gott råd.
Nyckeln och slutsatsen för frid i själ och hjärta handlar oftast om att man ska lära sig att vara nöjd med det man har.