I en normativ värld skulle ett och samma utbildningssystem fungera ypperligt för alla individer. Alla skulle lära sig lika bra genom att lyssna på en lärare framme vid en kateder, läsa i en bok och skriva essäer. Så är den klassiska skolan uppbyggd. Nu fungerar det ju inte så, för vi människor är olika individer med mycket olika preferenser när det gäller lärande. Vissa lär sig genom att se, andra genom att lyssna; vissa genom att aktivt göra och andr genom att själv få tala. Olika lärstilar kallas det och som pedagog är det viktigt att erbjuda variation i sin undervisning för att nå ut till så många individer som möjligt. Och som individ, när man blir lite äldre, är det viktigt att man själv utforskar vilken eller vilka lärstil/lärstilar som bäst funkar för en och använder rätt stil som strategi för sitt lärande.