Jaha, vad menar jag med detta nu? Fredliga föräldrar, låter som en antonym (motsatsord), eller som en alliteration (alliteration = ord som börjar på samma bokstav). Det jag menar med fredliga föräldrar är helt enkelt föräldrar som inte bråkar med varandra, då de har skilt sig. Det är så viktigt att tänka på barnen i en skilsmässa. De har ju varken valt sina föräldrar, eller valt att deras föräldrar ska skiljas. Därför är det viktigt för att de inte ska ta skada av skilsmässan att de inte kommer i kläm. Om det inte har förekommit våld, eller hemska tanke, övergrepp i familjen, tycker jag att föräldrarna bör kunna komma överens så att barnen inte tar skada. Jag som har arbetat som lärare i så många år har sett alla sorters föräldrar. Vissa är som barn till sina egna barn. De jämställer sina egna behov med barnens och inser inte att de är vuxna, och bör ta ett vuxenansvar. Det är hemskt när det är så. Jag ser att de barnen far väldigt illa i sådana situationer.
Det är inte bara en gång, utan flera gånger som mina elevers föräldrar har anförtrott mig sina problem då de har skilt sig. Det enda jag kan säga, som jag påpekade förut; finns det våld och övergrepp i situationen ska det polisanmälas och då ska föräldrar INTE har kontakt med varandra eller med barnet, för att det inte sak utsättas. Men är det normala föräldrar som skilt sig är det så viktigt att stå över alla känslor och göra det så bra det bara går för barnet. Det kommer tillfällen då detta kommer till sin spets, och det är vid högtider och födelsedgar. Då har jag tre rekommendationer:
Lycka till!